Yeeeeah. Jag är tillbaka lite. Kanske. I alla fall då och då. Jag har faktiskt inte haft tid att blogga överhuvudtaget den sista tiden. Nej. Jag har haft saker att ta i tu med. Livet helt enkelt. Det är lika körigt som förut. Men vissa saker är mindre rörigt. Så nu är jag här. Fortfarande i röran, men med ett tungt hjärta. Jag behöver bloggen för att få ut skiten. Så jag tänker skriva när det passar mig. När jag känner att hjärtat är för tungt. När det är redo att brista. Så om det inte passar sig att höra det jag känner är det lika bra att dra på en gång. Go Go Go!

Nu är grejen så att jag är på dåligt humör tjugofyrasju ungefär. Det är personliga anledningar så om jag hade velat att någon skulle veta skulle jag berätta det. Så ja, det finns en anledning till att jag inte har velat prata eller så. Därför kommer förmodligen texterna vara cp här. Texter som ingen riktigt förstår. Så ni behöver inte äns fråga. Ni behöver inte slänga ur er en massa "men gumman hur är det egentligen?!?" för jag kan säga det på en gång. Det är skit. Så. Nej jag tänker inte berätta för alla mina vänner. Nej jag tänker inte berätta för alla i skolan. Nej helt enkelt! Så kan vi lämna det vid det?! Det finns en som vet. Det är för att jag är 1000 % säker på att han förstår! Ni andra får helt enkelt leva i dimman tills jag väljer att dela med mig.

Tack och hej!
♥

1. Jag saknar Yohanna som en jävla TOK! Jag saknar att dra med henne på toa under rasten för att snacka skit!! Jag hatar att det var satans länge sen vi satt där och occuperade en toalett, och lyssnade på de klagande människorna som undrar vemfan som är där inne SÅ längee! Yohanna jag saknar dej helt enkelt!

2. Jag böööör gå och lägga mig nu. Annars kommer jag somna när Alexander, som för tillfället occuperar min säng, är redo att vakna!

3. Jag har införskaffat mig en svart pulka idag. Kände att det behövdes när jag bor tre steg från en fullt duglig pulkabacke! Den är svart, fin och snabb! Det ni!

♥

Jag tittar på gamla bilder. Bilder under den tiden du fanns i mitt liv. Jag känner genast alla känslor igen. Jag känner hur det pulserar. Blodet skenar genom kroppen. Jag är tillbaka på ruta ett.. Jag förstår inte hur det går till. Hur känslorna kan vara näst intill bortglömda, men sedan på tre sekunder skena genom kroppen. Försvinner dem aldrig? Jag ställer mig framför spegeln. Ser mig själv. Tittar noga. Försöker lista ut vad det var du såg. Jag möter min egen blick. Jag kan tydligt se i mina ögon hur arg jag är. Undrar om andra kan se mig på det sättet också? Att allt som behövs är att se in i mina ögon. Sen vet man exakt hur jag känner. Det är alltid mina ögon som avslöjar mig. Det är där man finner sanningen.. Men nu när jag står här och ser in i mina blåa ögon upptäcker jag att hatet börjar avta. Det har dunstat. Är näst in till borta. Inte för att jag har förlåtit dig. Inte för att jag tycker att det som hände är okej. Utan för att du inte är värd mina känslor. Det är inte värt att fylla mina vackra blå ögon med ditt hat. Du är helt enkelt inte värd mig. Varken mina tankar min själ eller mitt hjärta. Nej. Jag tänker stänga den här boken nu. Jag tänker för sista gången låta dig ta upp plats i mitt liv, såsom min blogg. Alla känslorna lägger jag nu ifrån mig. Jag stänger den här dörren och kör den i dörrförstöraren dom har i monsters inc! Nu är du borta... Oh and by the way.. Im burning all pictures of you..

Ursh så man ser ut asså. Jag ska kasta mig in i duchen snarast! Jag hoppas nämligen på att fröken Zimbawe ska höra av sig och vilja shoppa idag. Än så länge har det vart tyst, men man kan ju hoppas! Annars ska jag i alla fall stanna hemma och plugga, sen eventuellt ta en tripp till kista för att fixa en grej. Lite hemlis så att säga.

Igår var jag på fett illa humör, så jag tackar gud att det är borta idag! Jag var så jävla white trash igår så de finns inte. Slasade mig upp till Lidl i mjukiskläder och skinjacka, med håret i en fet tofs på huvet och bortskavt nagelack. Jag var inte speciellt hott om vi säger så. Men jag var fasligt sugen på godis!

Igår insåg jag att jag gått ner sex kilo sen jag blev sjuk och började gå på utredning. Det har vart en sån lång och jobbig process med möten med olika läkare, alla med samma kassa attityd. Jag har skickats vidare från idiot till idiot som en jävla mössa eller nått, och ingen har tagit något ansvar eller gjort ett försök till att hjälpa mig. Hur som, jag orkar inte gå in på det mera, poängen var att i och med all stress, all oro och med tanke på att jag ofta haft ont har jag minskat med 6 kilo. Som tur är jag inte så lång så de syns inte så tydligt på mig, men jag själv känner det.

Nej nu måste jag hoppa in i duchen!
♥

Idag har jag pratat så att jag blev helt seg i huvudet. Vem var den lyckliga lilla tomten som fick lyssna? Jo, Yohanna så klart! Min älskling som bara fattar allt jag säger. Som bara förstår hur jag känner innan jag själv verkar göra det. Det är härligt att ha någon som bara fattar. Någon som kan läsa mina tankar. Någon jag vet inte kommer krossa mitt hjärta! Någon man absolut kan lita på i alla lägen. Det var som härligt att vi slutade klockan 11 idag. Sånna dagar gillar vi. Mycket. För det ger oss så himla mycket mer tid till att älta saker! Och det är ju lite så vi jobbar! Vi hann i alla fall med att prata, skratta, nästan gråta, ha sönder skedar och prata massa till.

Nu ska jag lyssna på musik och reda ut mina kännslor! För dom är många och röriga. Minst sagt!

♥

Det jag hörde om dig idag gjorde mig argare än argast. Nu vet jag att allt var fake! Nu vet jag att du var fake!! Försök inte skylla på någon annan. Försök inte få mig tycka synd om dig! Jag avskyr dig så jävla brutalt! Du är en patetisk jävla människa, och jag kan inte fatta att jag för ett ögonblick trode att du var något annat än det du är! Jag är ändå glad att jag fick höra det här, för nu vet jag villken äcklig jävla liten människa du är! Jag kan uppriktigt säga att jag aldrig mer vill prata med dej!! Gå och lägg dig. SVIN!

♥

Jag har handlat julklappar idag. Mest för att tänka på nått annat än det som äter upp mig innefrån och ut. Syrran ryckte upp mig och sa att det fanimej var dags att handla lite julklappar. Så vi gav oss av för stor shopping! Nu har jag faktiskt handlat dom flesta och tur är väl de eftersom pengarna gick åt om vi säger så! Okej jag har några kvar. Men iaf! Jag har handlat mer än många! hihho jag är så nöjd. Jag tror att familjen kommer bli jätte glada :D Speciellt min käre far och bonus mor! Det är de bästa med julen, att man får se sina älskade så himla lyckliga!

Jag handlade faktiskt lite julklappar till mig själv också ^^ som vanligt. Så nu ska jag fixa upp mina fina tomtar som införskaffades idag och fixa i ordning lite här hemma. Det är altid så jävla stökigt. Tanken var att jag skulle städa mitt rum idag så allt är fixat inför mamis långbesök, men det blir annat idag. Min Fina vänn Hanna kommer och sover här, för det är minst sagt behövligt! Så nu plockar jag mest undan i vardagsrummet så att det inte ska vara allt för vidrigt, även fast de känns som om vi kommer spendera den största tiden vid en askkopp!

♥

Jag lyssnar på musik. Det är i stort sätt vad jag gör. Musik. Alla kännslor i kroppen förstärks när man hamnar på just den där speciella låten. Just den låten som gör att jag tänker tillbaka, reflekterar över hela den här perioden och inser att det inte finns något kvar. All glöd är borta. Det är dött och begravet sen en tid tillbaka. Ja ända sen det här började. Något inom mig har dött sakta men säkert, och nu inser jag att jag har nått fram till slutet av den här vägen. Det är ingen ide att fortsätta låtsas som om det finns nått kvar, när det är så uppenbart slut. Ingenting känns kul längre. Det är bara borta. Den där massiva bubblande glädjen jag en gång hade. Den är borta. All den där förväntan som fanns, allt det där mysiga inom mig. Det är så jävla borta.
Det känns som en rörig text, men det är för att mina tankar är så jävla röriga. Är inte riktigt nöjd med dagens insats. Är inte riktigt nöjd med allt som har hänt den sista tiden. Är verkligen inte nöjd med att jag uppenbarligen har gett upp. Det slog mig när jag satt på bussen på väg hem. Jag hade då för första gången på hela dagen tid till att tänka. Att tänka på något annat än stressen som äter upp mig innefrån och ut. Jag har gett upp, och det känns inte okej...