Kvällarna är alltid jobbigast. Det är då man tycks tänka som mest. Det är då tankarna far omkring i huvet och man inte tycks förstå någonting. Varför. Det är det jag alltid tänker på kvällarna. Vad fanns det för mening. Hur kan det vara rättvist? Det finns inga svar på dom frågorna. På dagarna lyckas man oftast intala sig själv att det var det bästa. Att det var det mest rättvisa som kunde ske i den situationen. Men på kvällen inser man att situationen i sig inte är rättvis någonstans. Att det är där problemet ligger. Man återkommer hela tiden till ruta ett. Till samma ställe där man började. Vaför?!

..