.

Im sorry....

The end of Absolutben

Jag bloggar inte här längre! Tack och hej!

Jag skapade den här bloggen för en förändring. Jag gick från Despero.blogg.se (om ni vill ha lite kul läsning om hur naiv och liten jag var förut) hit för att jag ville ha en tydlig förändring då det hände så mycket förändringar i mitt liv. Men nnu är jag över Absolutben. För det första kallas jag inte Ben längre. Och inte Absolutben heller. Det är en sån gammal del av mitt liv och egtersom jag har utvecklats så mycket och gått igenom så mycket så känner jag att den här delen av mitt liv är så över.

Så åter igen. Tack och hej!

21.41

Vissa saker kan man inte styra över. Vissa saker ligger nämligen helt utom våran kontroll. Ändå går man jämt och ständigt och hakar upp sig på allt det där man inte kan styra. Man klagar på vädret, på priserna på kläder och mat och på att vissa människor bara är allmät dumma i huvet. Men kan vi styra över det? Nix. Hjälper det att vi gnäller? Nix. Solen börjar inte lysa bara för att man går runt och svär över regnet. Ändå står vi där utan paraply, genomblöt och känner sig som världens största fån och svär över regnet. Vi klagar, vi gnäller och vi bitchar. Men jag tänker sluta haka upp mig på det där jag inte kan kontrollera. Jag kan nämligen inte göra så mycket åt att vissa uppenbarligen inte lyssnar. Jag kan inte göra någonting åt att det blir vinter var och vart ända år. Vissa saker är bara och det enda jag kan göra är att undvika det som får mig att må dåligt och acceptera att vissa saker sker. Ingen är allsmäktig. Ingen kan lösa allt ensam. Tack gode gud har jag Tre fantastiska personer i mitt liv som jag litar på ut och in. Tre personer som gör min vardag lite ljusare och gör det lättare att acceptera allt det där kaosiga runt om som man faktiskt inte vill kännas vid. Men jag förundras ändå över hur mycket jag faktiskt försöker påverka det som jag ändå inte kan styra. Hur mycket tid lägger man inte ner på att gnälla? Bråka? Tjafsa? Gråta? Onödigt mycket tid i alla fall. Onödigt mycket energi. Och den energin skulle man kunna göra så mycket annat med. Något konstruktivt som faktiskt hjälper oss i stället för att trycka ner oss. För jag tror att ju mer man klagar, gnäller, tjurar och så vidare så åker man själv ner ett steg. Nu menar jag ju inte när man är typ ledsen, utan när man hakar upp sig på allt det vi inte kan kontrollera ändå! Det är samma sak med när man trycker ner någon annan trycker man egentligen ner sig själv, för att det man klagar på är det man är avis på. Och pekar du ett finger på någon annan pekar alltid tre tillbaka- just det uttrycket tog mig typ tio år innan jag fattade hur man menade, men nu instämmer jag till tusen.
 

21.50

Ja ni. eller nä ni. Eller kanske bara fuck you

Dont let me fall♥


Well it was just a dream
Just a moment ago
I was up so high
Lookin down at the sky
Don’t let me fall
I was shooting for stars
On a Saturday night
They say what goes up
Must come down
But don’t let me fall
They say what goes up
Must come down
But don’t let me fall
Don’t let me fall


12.45

Söndag! Jag har faktiskt haft en riktigt bra helg känner jag. Igår låg jag hemma med massvis av chips och filmer med min syster. Riktigt mysigt, det kändes som att vi behövde en mys kväll utan folk. Det känns som hundra år vi umgicks! Vi kollade i alla fall bland annat på Flickvänner från förr och Burn after reading. Den första hade jag sett förut och den är ju ganska söt. Den andra var så jävla störd. Jag har aldrig någonsin vart med om en konstigare film! Haha men den var så sjukt dålig så vi garvade genom precis hela filmen nästan!

Idag vaknade jag tidigt och satte mig och började måla. Jag är faktiskt inne på min tredje tavla nu. Men jag går tillbaka lite då och då till dom jag är klara med och ändrar och fixar lite saker med dom. Alla tre är så sjukt olika, men det är rätt skönt. Det är på nått vis mina känslor som bestämmer hur/vad jag ska måla. Jag har målat en ledsen tjej och en besviken tjej än så länge :P undrar ni hur jag känner eller? haha. I väntan på att färgen ska torka ska jag agera städtant och tjäna lite pengar!

12.01

Igår var det fredag. En fredag jag gjorde ganska mycket faktiskt! Först var det skolan. Jag hade både sovmorgon och halvdag så allt som allt var jag i skolan i ungefär en timme! Men jag hann med allt jag skulle fixa, prata med min mentor och lite sånt. Sen åkte jag hem, bytte om och mötte upp Tara igen för att åka till Choklad festivalen på nordiska museet. Haha det var verkligen jätte roligt att vi åkte dit och för oss var det värt det eftersom vi bara betalade 60 kronor, men för alla dom som fick betala 120 kronor måste jag säga att det var lite "snålt" med smakeriet. Dock var det många fina killar där, vilket förvånade oss väldigt.
Vi åkte spårvagn dit och det kändes jätte konstigt att åka spårvagn i stockholm. För mig är spårvagn Rotterdam och det kommer det alltid att vara. Jag lyckades lura ett turist par helt fel också, känner mig lite elak över det faktiskt, men det var verkligen inte meningen. haha jag ville bara hjälpa till!

Sen åkte jag hem och sov typ. Var dö trött. Sen mötte jag upp Tara och tjejerna för en ute kväll. Det blev lite impuls för min del, men Madde fyllde ju år så det kändes som en bra anledning att gå ut! Haha om kvällen kan jag inte komentera så mycket.. Haha men oj vad konstig den var. Och rolig. Och Tidig. haha.

Idag ska jag nog bara ta det lugnt. Ta en promenad, städa här hemma, ja nivet vardags grejer. Sen blir det EVENTUELLT utgång ikväll. Det beror på helt enkelt.


22.55

 


Jag har målat i flera timmar idag. Målat på ett sätt, målat över med svart, börjat om, målat nytt, målat om igen och så har jag hållt på. Just nu får det räcka så får jag se om ett par dag om det är nått jag fortfarande vill ändra på. Så länge vill jag inte lägga upp en hel klar bild så for now får ni nöja er med en liten pusselbit ;) Den ser lite mer blåaktig ut än vad den gör i verkligheten. vet inte varför. Men som sagt. Den är inte klar. Det här är bara böjan!


13.19

700 kronor fick jag slänga fram idag. 700 spän för lycka hörrni. Men det känns värt vart enda öre. Jag tror att jag kan använda all min ilska, alla min smärta och frustration till att göra nått produktivt i stället. Så nu ska vi se hur pass konstnärlig jag är! En annan riktigt jävla bra sak är att jag ska gå på intervju nästa vecka! Så nu kanske jag får ett deltidsjobb trotts allt om jag gör ett sjukt bra intryck på intervjuen och om dom gillar mig!
Later alligator!


17.26

När man säger ett ord aldeles för många gånger mister den sin innebörd. Ni vet vad jag menar? Säger man grönt tre tusen femtio en gången på rad så känns inte den gröna färgen så grön längre. Nej okej dåligt exempel. Säger man jag älskar dig till så otroligt många utan att mena det så mister det sin glans. Det finns inget djup kvar. Orden är bara ett par slumpmässigt valda bokstäver. En mening blandade vokaler och konsonanter som är sammansatta. Ibland känner jag att det är så för mig. Inte med ordet grönt eller jag älskar dig. Utan hela fasaden jag försöker hålla uppe. Den börjar flagna. Den ser väldigt grå ut nu. Det är inte så mycket kraft i mina ord längre för jag har sagt så länge "nej det är bara bra". Det är inget kvar där nu. Det är så genomskinligt. Ändå ser inte folk Vem jag är. Ändå har folk så förutfattade meningar om mig som jag är så TOKTRÖTT på att höra. Om folk ändå bara kunde sluta hitta på saker om mig och tro så mycket om mig skulle dom bli förvånade när dom såg vem jag är. Varje gång en människa säger nått om mig som inte är sant så läggs en sten mellan mig och världen. och den här muren är så hög nu så jag ser inte ut längre. Om folk bara kunde ta sig i kragen och ta sig förbi intrycken, de förutfattade meningarna och skitsnacken skulle dom bli förvånade vilken sorts tjej dom hittar på andra sidan.

Jag är faktiskt en väldigt ödmjuk och generös tjej. Jag älskar att hjälpa andra och tar väldigt gärna hand om människor som vill ha hjälp. Jag finns där för folk som behöver mig helt enkelt. Så när ni säger saker om mig, eller komenterar saker som inte är sant så vet jag att ni inte känner mig. Och helt ärligt så är det inte min förlust känner jag. För även om jag är på villovägar i mitt liv just nu och inte är med på banan och jävligt förvirrad över vem jag är, så vet jag att jag inte är en hora. Jag vet att jag inte är dum i huvet. Jag vet att jag inte är en uppmärksamhetsslampa som vill stå i centrum till varje pris. Allt det här vet jag. När ska ni andra upptäcka det???

19.06


Någon annan än jag som saknar sommaren?
Ser ni inga ärr... förförra sommaren :/ nu har jag fem maskar som kryper på min mage :( onajs!

20.57

Helgen i tre ord? Ångest, smärta och idioti! Thats it people! Det fanns sett par minuter, kanske till och med timmar då jag var lite lycklig. Lite Jenny igen. Men icket. Det paserade lika fort som det kom och nu mår jag sådär dåligt igen. Idag har jag dock satt min mörka själ på paus för jag blev akut barnvakt. Jag vet inte hur länge jag kommer att ha barnen men risken finns att jag inte kommer till skolan i morgon. Just nu hoppas jag bara att allt är ok!

17.53


Den här damen är ovandligt positiv at the moment. Det är ju bra. Nu vill jag hitta på nått. För första gången på flera veckor som jag vill göra nått alls faktiskt. Får se vart kvällen tar mig. Själv vill jag hamna på krogen men ingen verkar villja haka på. Så förmodligen blir det väl the soffa i vanlig ordning. Hör av er om ni vill ut med mig!! :D

Party sugen


16.10

Oj nu när jag skulle skriva rubriken insåg jag vad klockan är?!?! Fan vad dagen har gått fort! Bara flög förbi! Och jag har ändå vart uppe sen klockan 7.. Jisses!


En såndär lång text. Är ni beredda? Det är underligt hur mycket man kan påverkas av saker utifrån. Som musik, filmer, vänner och om det är stökigt eller rent runt omkring en. Musik kan genast framkalla en känsla hos en människa. Det kan vara känslor som är ihop kopplade med just den låten, minnen från när man lyssnade på låten och så vidare. Det är sjukt. Musik är verkligen terapi. Gudsgåva till mänskligheten tror jag. The big guys sätt att hela oss, eller i alla fall lindra vår smärta ibland. Jag tror inte att vi människor inser hur mycket man påverkas av allt där ute. Det är det klassiska skol grejen när man pratar om att vi tjejer främst påverkas av hela mode industrin men det är inte bara så jag menar. Vårt mentala välmående blir också jävligt påverkat av allt. I alla fall mitt. Nu när jag befinner mig i min lilla svacka eller vad vi ska kalla det, så har jag insett att jag påverkas av så mycket. Musiken kan göra mig lite glad under låtens gång. Men så fort den slutar så kommer hålet tillbaka inom mig och smärtan tar över igen. Om det är stökigt runt omkring mig blir jag ännu mer irriterad och känner mig förvirrad. Jag vet jag låter rätt så sinnesjuk just nu. Men det är så för mig. Lite sinnesjukt här och var. Min stuga har stått stilla pågrund av min omotiverade lilla själ. Så allt har vart huller om buller här hemma. Mina kläder låg i ikea säckar efter att dom har tvättats och så vidare. Kaos. Kaos hus. Men idag har jag städat lite. I alla fall plockat undan de mesta. Och nu har jag rensat mina två garderober. Vi pratar om mängder av kläder här nu som ska bort. Sånt jag verkligen inte använder längre. Jag har rensat bland mina jackor. Sagt hejdå till sommar jackorna och hängt undan dom i förvaringsgarderoben och organiserat upp de mesta av mina kläder. Och på någotvis känner jag att min själ fick lite ro för ett ögonblick. Jag vet inte riktigt. Det känns mindre kaosit nu när det är mer städat här hemma. Är det inte underligt? Nu är bara frågan vad jag ska göra för att få bort smärtan och ångesten.. Förslag någon!?


15.04

Idag är jag en trött själ..

viam inveniam aut faciam

Lite fint sådär. Nu ska jag göra det jag gör bäst = Ta en fucking as bra rökpaus! Jag ska bosätta mig med min ipod, 20tusen filtar, en tekopp och en jäkla massa cigg ute på min lilla framsida och bara kedjeröka och sjunga med som en tok i världens bästa låtar.

 Fuck you: den är så äckligt bra! Man blir ju tok glad av den!



21.34

Det är svårt att lära känna mig, för jag är inte den som öppnar mig helhjärtat i första hand. Det tar tid. Det är en längre process än "hej, är det bra med dig?". För i 9 av 10 av dom fallen när jag får den frågan ljuger jag ändå. Jag klistrar på det där leendet som egentligen är ganska tomt och säger "jadå, själv då?". Men för er som känner mig tillräckligt bra att få ett ärligt svar på den frågan måste jag bara säga en sak. Förlåt. För det är på er jag spyr ut dom där otrevliga delarna på. Till er är jag oftast tillräckligt bekväm med att visa hur jag mår rätt öppet. Även om det gäller genom att vara bitchig eller bara tom på ord. Där tycker jag synd om er. För ni får nästan aldrig hela sanningen. Bara skitet. Rätt tråkigt för er egentligen. Om jag hade vart er hade jag nog sagt fuck you till mig för längesen. Sagt typ Gå och var sur någon annanstans din bittra lilla människa för du är fan inge rolig!

Så ni som känner där ute i min lilla rymdblogg att ni inte känner mig så bra, att ni är en av de 9 här ovan som får de lätta lögnerna ta det inte hårt. Ta det som en fucking jävla frihet. Försök inte hamra bort skalet jag har, för ni hittar ändå inget vettigt där nere.

Och ni andra som jag har vart sådär ÄCKLIGT otrevlig och bitter mot (ja speciellt i tisdags) så säger jag förlåt. Jag ska ta precis ALLA energi jag har till att klistra på det där leendet igen och bara nicka. Skratta med er och sluta vara sådär som jag vart. Jag ska sluta vara en orkan vind som tar bort allas syre bara för att jag inte kan andas!

19.36

Det finns inte ens ord att använda längre som kan beskriva det hela. För ord som mår dåligt, hjälplös och ledsen har mist sin innebörd. Dom är så slitna och urtvättade. Det finns ingen tyngd i orden längre. Det går helt enkelt inte att förklara längre. Jag kan inte sätta ord på det. Varjegång jag försöker prata med någon om det tvekar jag och låter bli. Det spelar ingen roll vem det är. Jag vill bara gråta. Sitta i ett mörkt rum och gråta dagar ut och dagar in, tills min kropp inte har några tårar eller smärta kvar. Jag vill att det ska lämna min kropp och aldrig någonsin hitta in igen. För det gör så ont. Så äckligt jävla ont. Jag vill ha kontroll över smärtan nu, inte att smärtan ska ha kontroll över mig..


We both made our separate ways


But now I hear you found somebody new
And that I never meant that much to you
To hear that tears me up inside
And to see you cuts me like a knife
I guess

Every rose has it’s thorn
Just like every night has it’s dawn
Just like every cowboy sings his sad, sad song
Every rose has it’s thorn

RSS 2.0