Jag fixar med ett brev. Ett brev som jag skriver lite på varje dag, sen i torsdags. Jag gråter varje gång jag skriver något så jag måste liksom ta lite pauser. För att inte förstöra och sudda ut texten med mina tårar. Det finns inget annat sätt att skriva det här brevet på. Det finns inte äns med på träddiagrammet att inte gråta. Okej överkurs. Även om det jag skriver inte är så fint. Inte lika fin som dej eller det du skriver så är tanken bakom fin i alla fall. Jag vill så gärna typ kidnappa en poet så det kan bli lika fint som det låter inom mig, när jag tänker det. Men någonstans i processen försvinner det fina lite, och kvar blir stela ord. Men eftersom att det är till dej så hoppas jag att du förstår. Förstår hur mycket jag älskar dig, även om jag inte alltid är så bra på att visa det!

Det känns som att jag har tagit mig igenom den här dagen i en enda dimma. En tjock frätande luft som inte dödar, men förlamar. Huvudet har vart segt och otroligt tung över lag. Känns ju sådär. Ursh jag drömmer mig bort till sommaren. Vill att den ska infinna sig här nu. Knacka på min blåa dörr och ge mig en bamsekram. Säga att livet är okej att leva nu. Jag kan återvända till vardagen. Inga problem är stora på sommaren. Kearfree är vad man är. Ja, Jag längtar! Jag längtar efter den fuktiga luften. Det ljumna vattnet. Den strålande solen. Doften av nyklippt gräs. Jag saknar att bara sitta på stranden med jätte brillor, röka och lyssna på töntig sommar musik. Jag saknar faktiskt dom där regniga dagarna också. Jag saknar hela paketet.

Det ryktas om grekland i sommar. Faktiskt har förslaget kommit från flera håll, så jag håller tummarna helt klart. En sak är i alla fall bestämd. Den här sommaren är den som gäller. This is it! Fan asså. Det här ska bli bra!

Fan

Idag är det tisdag alla barn. Ifall ni nu missat det menar jag, för sånt kan ju hända. Jag är hemma och har ont, what else is new liksom? Jag gör små försök till att sitta upp och plugga lite, men mislyckas mest. Nu tittar jag på days of ur life, det är på den nivån jag befinner mig på kan man säga. Så ni vet vart ni har mig.

I övrigt scanar jag alla bloggar i hopp om att någon vill dela med sig av sitt roliga liv till en ständigt och ofrivillig soffpotatis!! Men det är aldeles för få som updaterar om jag får säga det sjäv!!

Jag har hört från en väldigt säker källa att Delfiner vilar bara ena hjärnhalvan i taget för annars glömmer dom bort att andas och drunknar. Undra om det är sant... någon som vet?

Dagen har mest spenderats till att reflektera över sambandet mellan Freuds psykoanalys och kvinnorna på 1800-talet. Hur kul låter inte det på en skala? - 20 typ? Det är i alla fall bestämt att vi slutar 12.25 på måndagar hädan efter. Det kan ju vara det bästa livet just nu har att erbjuda! Jag tackar och tar emot.

Eftermiddagen spenderades sedan med min fina Yohanna. Det blev Solna som vanligt och lite shopping. Åter igen som vanligt. Mycket trevligt. Vi snackade igenom livet som vanligt och vi har en deal. En lugn vecka, sen blir det att konfrontera.. Det är bra att Yohanna håller koll på mig. Ja hon borde vara min life cotch faktiskt! Det är ju alltid hon som finns där och bryr sej om mina knäppa problem!

Ett väldigt onödigt och kanske osant fakta jag fick nys om idag:
Bill Clinton blev av med sin oskuld i en röd ford som stod parkerad utanför en McDonalds.
Hur intressant? I say väldigt!

Puss!
♥

Dagens tema har vart att dra täcket över huvudet, ungefär. Det har vart så mycket idag som inte kännts rätt nånstans. Så mycket man undrar över, och inte riktigt förstår. Vart tog jag vägen egentligen? Någonstans på vägen har jag tappat allt. Alla mina principer, värderingar och vilja. Därför har jag inte vart inne på internett eller svarat på några sms eller telefonsamtal idag what so ever. Jag har verkligen isolerat mig.

All energi är borta och det känns inte riktigt som livet är där det borde. Någanstans i all drama, bråk, skitsnack och livets andra vardagliga påfrästelser har jag tappat fästet. Det finns inte mycket kvar av mig nuförtiden och jag kan inte hjälpa att undra vart jag tappade det. Den där fina egenskapen jag faktiskt hade. Det man inte riktigt kan benämna med ord, men ser så tydligt där det finns. Jag är helt enkelt inte mig själv längre, utan har blivit någon som jag inte tycker om. Någon som jag avskyr. En sån människa jag brukade skratta åt.
Jag vill börja sjunga på riktigt igen. Jag vill ta tag i allt det jag missat.

get it right

I skolan vart det kramkalas. Med många fina tjejer. Sicken tur man har om jag får säga det själv. Det var en brutalt onödig dag i övrigt. Men men. Det är det som hänt mig efter skolan som faktiskt är värt att skriva om. Först går jag och handlar lite mat. Tanten i kassar är en riktigt jävla bitter fitta. Och vägrar byta in min triss lott. Tillslut orkar jag inte tjafsa mer och anpassar mig efter det hon tycker. Tönt tant. När jag väl går ut ur butiken och mot centrumets utgång får jag syn på ett himla trevlig killgäng. Det var ögongodis på hög nivå. Givetvis fokuserar jag mer på dom än vart jag faktiskt placerar mina frusna fötter. Så jag snubblar, halkar och fulkomligt faller pladask! Inte så diskret kan jag även tillägga. ALLA vänder sig om, inklusive detta fiiiiina killgäng. Pinsamt.se om jag får säga det själv...

Det är då man tänker tanken: "Nu kan det fan inte bli värre??!!"
Pfffff my as. Värre vart det ju såklart. Spärrarna till t-banan funkar inte så man måste stå i en lång jävla kö och vänta på att en lite farbror som tar förevigt på sig att inse att man inte kan åka på en full bussremsa.... I.D.I.O.T! Hur som, när man väl kommer ner på perongen har man ju såklart missat tåget och måste vänta i yttligare 9 minuter. När jag väl sätter mig på tåget kommer en sl kontrolant. Han tittar på mitt åkort och skrattar åt mig. Sen tvingar han av mig och en tolvårig flicka i näckrosen bara för att han är osäker på reglerna! Gubbjävel!

Jag är trött, arg, grinig och i ett stort behov av nikotin!
DONT MESS WITH ME!

Måste visa mina underbara skor jag fick i julklapp av syster!
Dom är to die for! Totaly fabb!! Amazing!! och andra töntiga grejer!

Jag tycker dom är väldigt fancy i alla fall.
Nu är jag barnvakt, så jag har inte riktigt tid att sitta här och slöa!


♥

Sedan den 30de har jag försökt styra upp ett telefonsamtal med min fina vän. Men hela tiden är någon av oss upptagna. Nej okej, om jag ska vara ärlig så är det Han som vart upptagen. Jag har ju ett rätt lågt tempo på mitt liv nuförtiden jämfört med honom. Vi är himla upptagna helt enkelt. Han med roliga saker och jag med rätt kassa saker men i alla fall. Upptaget är det. Minus är ju att jag inte pratat med han på länge, men plusset är ju den dagliga kontakten via sms. Trotts att de är korta och innehåller ungefär samma budskap: "ledsen är upptagen. Ringer i morrn. puss" haha.

Vill förövrigt också bara passa på att säga följande till en väldigt specifiki anonym komenterare. Det gör jävligt ont när man får sånna komentarer "någon som dött kanske?????". Hur respektlös får man vara??! Hur otrolig elak får man vara?!? Idiot jävel säger jag bara. Idiot jävla suu kyi:are, för jag antar att det är något jävla low life ur min klass. Ja någon har dött. Känns det bättre nu eller? Käns det fint att du får veta hur det är? Eller räcker det inte för dig? Ska jag vara mer specifik? Okej. Fine. Min mormor har dött. Min älskade mormor som jag nästan bott granne med i över ett år. Min älskade mormor som jag under den sista tiden fick hälsa på på karolinska. Min mormor är död. För mig är det helt overkligt och det är en känslig sak som jag ändast vill diskutera med min familj som vet vad jag går igenom. Därför har jag endast berättat det här för typ tre vänner. Men eftersom det finns så jävla många puckon så måste jag nu sitta och förklara mig på min egen blogg! Så jag hoppas att livet känns roligare för dig att leva nu när du fått mig att bryta ihop totalt åter igen! Kan jag få återgå tilla att sörja min mormor ifred nu eller måste vi återkomma till det här ämnet varje dag?!?!?

TACK!!!!!!!!!!!!!!!!!

Nyår var lugnt. Det var kärleksfullt och fyllt med skratt. Precis vad vi alla behövde efter omständigheterna. Vissa saker hade jag kunnat vart utan. Men så är det väl nästan alltid. Det blev charader, rita gissa vinn och sushi. Det var himla trevligt faktiskt. Senare mot kvällen blev det dock smärtsamt tydligt att vi var en förlite. Men jag skålade och försökte hålla den goda minen uppe. Jag är dock mycket tacksam över de små pauserna jag hade med systrarna. De stunder vi rymde ut. Det behövdes kan jag lova. Men. Nu är det nytt år. Ett nytt år. Det känns inte som någon skillnad. Det har vart som att gå med ett stor åskmåln över mitt huvud. Det spelar ingen roll att det numera är tvåtusentio.. målnet är kvar.

shuuuuuup im out!