Nu tänker jag dela med mig av något som ligger väldigt nära mitt hjärta. Något som är väldigt kännsligt, speciellt just nu, så snälla släng inte in några elaka komentarer just här. Jag ber er verkligen om den här lilla tjänsten, för jag vet inte om jag skulle klara av något elakt just här..

Detta skrev min mormor om mig. Jag vet inte när och jag vet inte hur hon tänkte, men hon hade skrivigt saker om oss alla, utan att vi visste om det. Det var något vi råkade snubbla över när vi städade ur hennes rum.

"Jenny. Mitt andra barnbarn. Vacker, älskvärd och självständig. Mamma längtande. Duktig i skolan. Sånglärka. Ambitiös. Tycker mormor är gammal. Älskad av mormor mer än hon förstår. Älskad för den person hon är. Alltid strålande"

Dessa ord är större än vad jag kan förklara. Min mormor var inte som en vanlig mormor. Vi var närmare än så, men endå hade jag ingen aning om att hon var så stolt över mig. Det här är det jag kommer tänka på när jag tänker på min mormor. För det här är allt jag behöver, det beskriver inte mig, det beskriver vilken underbar mormor jag hade!! Det är egentligen allt jag behöver. Jag har skrivit ner dessa underbart fina ord på min telefon så jag kan ha det med mig. Trotts att jag verkligen älskade min mormor och att jag kommer sakna henne, ska jag göra precis det som hon önskade; försöka att inte gråta, och i stället leva livets dagar fullt ut. Leva för henne.

♥