En text rakt från mitt hjärta.. En text som får mig att minnas igen. En text ur min dagbok..

Jag vet inte vart jag ska börja. Det är trassligt i mitt huvud, hjärta och själ. Det är som om jag är fångat i ett spindelnät. Kan inte röra mig. Vet inte vad jag ska göra. Huvudet och hjärtat går som vanligt inte ihop. Jag försöker se vad min själ säger. Det är inte alltid lätt. Jag sitter här med musiken som omfamnar mig som vanligt. Den triggar igång olika tankar. Den får mig att känna och uppleva varje känsla, varje tanke och varje händelse om och om igen. Jag vet inte vad jag borde tycka. Jag vet inte vad jag borde göra. Jag vet inte. Jag sitter bara här paralyserad av allt som har hänt. Jag vet att jag borde gå och aldrig se om igen. Men det är inte lätt. Jag trodde att det skulle kännas självklart om jag någonsin befan mig i en sånhär situation. Men det är svårare än man tror. Men jag vägrar vara svag. Jag vägrar. Vägrar. Det är trassligt i mitt huvud. Ja, Jag vet inte vart jag ska börja... Men nu sitter jag här. Det är trassligt. Det är en soppa. Det gör ont i mig. Det gör så jävla ont. Jag måste sova. Men vet inte om jag vågar. Jag vet inte om jag vågar blunda. Allt spelas åter upp för mig som en film när jag stänger mina ögon. Jag försöker slå bort det onda. Jag försöker slå bort det som gör att jag blir så rädd att jag skakar. Det går inte. Jag är rädd för att blunda. Men varje fiber i min kropp skriker efter sömn. Efter en stund att släppa, att inte spänna mig och kanske, kanske en stund till att finna hopp igen... Säg mig, kan det hända?

♥