Jag måste sluta pusha mig till den gräns att jag inte kan andas. Jag måste hitta balansen mellan det som är viktigt i livet och det som kräver min energi. Jag kan inte fortsätta att driva mig själv till den här kanten där jag bara vill sätta mig ner och gråta. Tills jag vill kasta in handuken och sluta kämpa. Jag måste inse att jag klarar mig ändå. Att jag inte behöver kämpa tills jag dör i vissa frågor. Jag har mina fina egenskaper som helt glömsbort och försvinner i alla stress. Jag blir en sån äcklig och ful människa när jag är överstressad. Det är då mina riktigt fula egenskaper kryper fram och förpestar alla runt omkring mig. Sån människa vill inte jag vara. Jag vill inte vara tjejen som går runt och är otrevlig och elak mot dom hon gillar bara för att jag är stressad. Jag vill inte gå runt och sura eller inte kunna andas bara för att jag är stressad. Jag vill inte försvinna och dra mig ut för att jag själv driver på mig själv tills jag blir sjuk och får ett brutalt jävla magsår. Jag vill inte inte vara död psykiskt och checka ut längre. Jag vill så gärna bara bli mig själv, för jag tycker egentligen att jag kan vara riktigt trevlig. Jag tror nog att jag är rätt mysig att umgås med när jag inte blir den här galna tjejen som har 100000000 saker i tankarna samtidigt! Nej nu vill jag att det ska sluta.