Idag är en såndär underbar dag med gråten i halsen. När man inte vill eller kan göra något annat än att deppa. Jag vill bara skrika ur min ilska och sen låta det vara över men det går liksom inte. Så istället sitter jag här och försöker göra upp bra planer. Vad jag ska prioritera här i livet och hur jag ska ta mig vidare från den punkt jag nu är vid. Ska jag tänka långsiktigt eller bara leva mitt liv för stunden. Det vore så skönt att sitta med facit i hand och kolla vad som i slutändan är det bästa resultatet. Fan så fjantigt det känns att sitta här och tycka synd om mig själv. Det finns så många som har det värre liksom. Men jag kan inte rå för det. Jag känner mig verkligen missplacerad i min vardag, obekväm i mitt eget skinn och jag undrar om jag verkligen lever det liv som jag vill, eller om jag bara följer en gammal väg. Om man känner att man inte passar, ska man själv ändra på sig för att passa in eller ska man helt enkelt hitta en ny tillvaro..