Aloha Amigos. Ja varför inte slänga in lite kulturella skillnader i vardagen. Det har gått ett par dagar nu då jag inte orkat med datan. Inte telefonen häller. Nej jag har vart helt isolerad från världen skulle man kunna säga. Jag ränker inte skriva ett helvettes långt inlägg om hur synd det är om mig och hur jag mår och så vidare. Utan jag tänker bara skriva att Jag lever. Jag gör min sjukgymnastik och försöker lära mig gå igen. Jag har tagit ut styngen och är inte längre hardcore jenny. Det är allt jag har att säga. Det är fortfarande jag och mina smärtstillande men tack gode gud behövde jag inte åka in till danderyd på min födelsedag när jag var riktigt jävligt ofantligt dålig.

Tydligen förekommer oro hos många runt om mig, så jag är nu under vård av mina päron på landet. De vakar över mig som hakar och tvingar mig att äta och så vidare. Jag hatar att jag inte får träna för jag känner mig som en potatis. Tanken av mat gör mig reält äcklad. Jag är trött och matt och vill bara sova. Meen jag lever. Jag kämpar. Och sist men inte minst drömmer jag knasiga drömmar. I förrgår skrevs en sång om HarMuu och de övriga i järngänget, och igår försökte Hanna muta en prest med en LapDance för att låta oss rymma från FatCamp. Ja som sagt. Jag drömmer en hel del knasiga drömmar!

over and out