Jag vet egentligen inte hur jag ska förklara min känslor just nu. Jag tror ingen skulle kunna förstå. Det känns som att jag sitter fast i ett bottenlöst hål och försöker förtvivlat ta mig ut. Men det går inte. Jag sugs bara ner längre och djupare. Jag har tappat all tidsuppfatning och dagarna suddas ihop. Det känns som att tiden bara flyter, krälar fram. Jag vet inte. Jag bara är. Jag ler lite knackigt så att folk utifrån inte ska fråga, för jag orkar inte med frågor. Jag orkar inte med det hela. Så jag ler, pratar om något annat och försöker kväva det dåliga. Men någon gång varjedag måste jag sitta där med mina egna tankar. Jag måste handskas med dom och det får mig att vilja dö.

Ja känslan jag just nu har inom mig är att jag vill dö, sakta och plågsamt. Det känns som att jag dött lite inom mig sakta men säkert och nu väntar jag på att det fysiska ska stängas av. För just nu är det psykiska avstängt...