Det finns en lugnande känsla inom mig. Jag vet inte om det beror på solen som lös in genom rummet i morrse, eller att jag pratade med fina vänner igår. Hur som så känns det bra. Men jag vet att det bara är en känsla på ytan. En känsla för att dämpa ånger för det jag gjorde i förrgår. Något som sitter där den sitter för att hindra mitt omdöme att komma upp till ytan och göra saker ogjort. Nej jag jobbar inte så. Jag förstör för mig själv. Vet om det. Sitter här och skriver om det. Men ändrar verkligen inte på det. Nej det är sån jag är. För jag vet att det som i slutändan kommer sluta så jävla illa, kommer skänka mig minst några dagar av lugn. Nästan lycka till och med. Och just nu gör jag vad som hälst för att nå den där lyckan. Även om det är fals och i slutändan kommer ge mig smärta.

Nu snöar det galet ute och jag sitter insvept i min rosa kimono från Japan med inpackning i håret efter ett långt bad. Nu skriker mitt blåa paket efter mig. Den tycker att jag ska trotsa skitsnön och vädra lungorna. Jag ska nog satsa. Sen blir det en kopp teé och movie time!

♥