Okej depp mode. Det känns som att alla andra peppar livet. Men nej inte jag. Inte tråkiga jävla Jenny som alltid måste vara så jävla trasig. Jag brukar inte vara den personen som vill bryta ett vinnande koncept, men det känns inte som att det här konceptet är okej. Så varför bryts det inte?!? Jag blir så arg och ledsen och så jävla trött på allt. Alla dessa varför. Varför finns det liksom ingen tomte som gillar mig? Varför finns det ingen som kan vara här och trösta mig, hålla om mig tills jag slutar gråta? Vart är min prins charming liksom? Det är ju inte riktigt så att jag har för höga krav, så den ända rimliga anledningen måste ju vara att jag inte är ett kap. De senaste personerna jag har gillat har inte gillat mig och det tycks fortfarande vara på den vägen jag vandrar. Ska det vara så jävla svårt att inte vara ensam. Att istället för att vara en bli två? Liksom snälla. Så jävla tröttsamt när inget går ens väg.