Guud vad jobbigt det är att vara sjuk när ingen vet vad det är.
Man sitter i en liten bubbla och håller på att bli galen när man inte kan lista ut vad som är fel. Speciellt när läkaren är fett konstig och inte verkar ta mig seriöst. Det suuuuuuger apa vill jag bara medela. Jag har till och med börjat fundera på om jag bara inbillar mig, eller bara överdriver eftersom det uppenbarligen enligt läkaren inte är något fel med mig. Asså helt ärligt. Det känns inte alls bra och jag vill bara sjunka genom jorden typ!!

Nu har jag i alla fall fått en kallelse till att göra ultraljud. Det tog fan tid, men nu ska det i alla fall bli gjort. Efter fyra läkarbesök, tre blodprov och urinprov. Nu ska jag få göra ultraljud. Jaja bättre sent än aldrig antar jag.

Det känns extra nervöst och läskigt nu eftersom att jag ska till ett helt nytt ställe för mig. Jag har aldrig vart på det här sjukhuset, så det inebär nya läkare att övertyga, en ny miljö och att göra ett prov som jag aldrig gjort förut. Det känns as jobbigt. Speciellt när man har en lista på regler, tex att jag inte får äta sex timmar innan provet. Eller att jag måste dricka en liter vatten på morgonen innan provet.


Skönt att skriva av sig lite, synd att inte de hemska känslorna inom mig fastnar här... Nej de följer ju med en, sitter på ens axel och viskar i ens öra...