"Jag står inte ut. Jag blir kvävd. Vet inte åt vilket håll jag ska titta. Hur många ser mig. Hur många ser hur jag klumpar runt obekväm och uppgiven. Eller är jag bara osynlig. Vad skulle vara värst. Vad är det som händer. Finns det något svar på de frågor som finns. Vet inte hur länge jag står ut. Vill springa, fly och bara lämna allt bakom mig. Det är det jag gör bäst. Flyr. Antar att det går i släkten.. Nej, orkar inte mer.. Så mycket är säkert i alla fall.. Hur ska jag hitta ut ur denna tunnel med massa rök, med massa eld och helt utan vatten. Det finns inte mycket till återvändo. Jag är omringad. Jag kvävs. Tänk vad lätt det skulle kunna vara. Jag skulle kunna vara en av dom. Dom som bor så långt borta. Dom som alla tänker på men sälla talar om. Jag skulle kunna få ett ljus i kyrkan. Eller ett ställe där de samlas och lägger blommor. Kanske en vit lilja som påminner om mig. Tänk om.. Det finns så mycket tänkt om..."