Att vara författare kan vara så äckligt underbart och vackert precis samtidigt som det är fult och jobbigt! (för ja, jag är ju nästan författare xD håller ju på med något som snarare kommer bli en novell ^^ nåväl) När jag sitter och läser igenom mina kapittel, med mina egna ord så blir jag förvånad.
Ibland hittar jag så fina meningar jag inte kan minnas mig själv skriva. Det är sånna stunder när jag ifrågasetter vem jag är, är jag sådär mysig som jag känner mig när jag läser mina vackra ord?
Aldrig ska man sluta förvånas av sig själv, för det är då man blir tråkig antar jag!

"det man inte jobbar för att förtjäna är inte tillräckligt vackert att njuta av..."