Det är svårt att lära känna mig, för jag är inte den som öppnar mig helhjärtat i första hand. Det tar tid. Det är en längre process än "hej, är det bra med dig?". För i 9 av 10 av dom fallen när jag får den frågan ljuger jag ändå. Jag klistrar på det där leendet som egentligen är ganska tomt och säger "jadå, själv då?". Men för er som känner mig tillräckligt bra att få ett ärligt svar på den frågan måste jag bara säga en sak. Förlåt. För det är på er jag spyr ut dom där otrevliga delarna på. Till er är jag oftast tillräckligt bekväm med att visa hur jag mår rätt öppet. Även om det gäller genom att vara bitchig eller bara tom på ord. Där tycker jag synd om er. För ni får nästan aldrig hela sanningen. Bara skitet. Rätt tråkigt för er egentligen. Om jag hade vart er hade jag nog sagt fuck you till mig för längesen. Sagt typ Gå och var sur någon annanstans din bittra lilla människa för du är fan inge rolig!

Så ni som känner där ute i min lilla rymdblogg att ni inte känner mig så bra, att ni är en av de 9 här ovan som får de lätta lögnerna ta det inte hårt. Ta det som en fucking jävla frihet. Försök inte hamra bort skalet jag har, för ni hittar ändå inget vettigt där nere.

Och ni andra som jag har vart sådär ÄCKLIGT otrevlig och bitter mot (ja speciellt i tisdags) så säger jag förlåt. Jag ska ta precis ALLA energi jag har till att klistra på det där leendet igen och bara nicka. Skratta med er och sluta vara sådär som jag vart. Jag ska sluta vara en orkan vind som tar bort allas syre bara för att jag inte kan andas!