...Jag kunde leva i mystisk cigarrök i hjärtat av paris. Om jag kunde glida fram graciöst i långa kläningar och skyhöga klackar. Om jag kunde sitta på resturangen mittimot en charmig franskman som gladligen fyller på mitt tomma champangeglas och föreslår att vi åker på en halvrisig vespa genom den ljuma kvällen till Eiffeltornet. Att vi står där smått berusade och kollar upp på tornet som för så många betyder kärlek och dricker champangen direkt ur flaskan. Om jag kunde strosa fram på gatorna på småtimmarna med de aldeles för höga klackarna bärandes i handen och skratta med mina fina vänner åt nattens äventyr.....

Ja ibland flyger tankarna iväg aldeles för långt bort till en värld man aldrig kommer få uppleva!