Ord kan inte beskriva hur och vad jag känner just nu. Det finns ingen utanför vår treenhet som skulle kunna förstå. Dom skulle tro att jag är hög som ett hus och inte vet vad jag svamlar om. Men jag kan lova er alla att det här är den Coolaste kvällen i mitt liv. Det här är kvällen som förändrade hela min framtid. Som fick mig att välja bana i livet och fick mig att se den större bilden som visar exakt varför jag finns på jorden. Det här är så fantastiskt jävla underbart och återigen coooolt! Idag är en sån speciell kväll. Nu ska jag påriktigt ta tag i min framtid och mitt liv, för jag vet att jag behövs och kommer göra en skillnad!

Förövrigt vill jag tacka mina tre speciella tjejer som har komenterat inlägget nedan. Ni alla tre är så fantastiska tjejer och jag är helt övertygad om att precis alla ni kommer att bli fantastiska och betydelsefulla människor i framtiden. I mitt liv är ni redan fantastiska och betydelsefulla, men jag menar att ni kommer ha en större inverkan i världen än vad ni just nu inser. Så tack mina älskade. Jag finns där precis lika mycket för er som ni gör för mig och jag älskar er alla tre så enormt. Ni betyder verkligen allt och lite till. Glöm aldrig bort hur fantastiska ni är
♥

Det känns som att jag har levt i en dimma i flera dagar. Som att huvudet ständigt är tungt när man vaknar efter precis samma drömmar. Det är som att man kastas tillbaka i tiden till då du blev sjuk. Allt det där jobbiga man gick igenom. Att se dig tyna bort, att se dig förlora din förmåga att gå, att se dig förlora talet och tillslut behöva kommunicera med hjälp av en elektronisk platta. Tillslut satt du bara där i fotöljen, tryckte lite på knapparna då och då för att vara med i samtalet och ut kom den monotama tonläget från någon annans röst. Kläderna var flera storlekar förstora och du var beroende av precis alla i din omgivning. Du behövde hjälp att lyftas upp i fotöljen, bäras upp för trappen och någon fick alltid dra dig i rullstolen. Tillslut blev besöken inte längre hemma hos dig. Helt plötsligt kunde man få samtalen om att du hade åkt in till ks, men nästan varjegång kom du hem två dagar senare. Tills den dagen du inte kom hem på flera veckor. Man trodde du skulle vara kvar där tills den dagen du skulle gå bort, för det visste vi redan. Det blev vi varnade om redan då du fick diagnosen, att du snart skulle gå bort. Att allt det beskrivda ovan skulle inträffa. Men du verkade så stark. Du gjorde det till en utdragen kamp och kämpade på så bra i varje ögonblick. Jag spenderade många dagar efterskolan på ks för att bara sitta och hålla dig sällskap. Jag mötte upp systrarna och köpte blommor och så gick vi i sammlad trupp upp för de läskiga trapporna i den sterila och stela miljön för att se dig, eller det som fanns kvar av dig. Sen bestämdes det att du skulle få vara hemma kring julen. Du fick komma hem från ks två veckor innan jul och jag trodde för ett ögonblick att mina böner till gud om att du skulle överleva årskiftet hade blivit hörda. Tills den dagen jag fick det där samtalet jag hade förväntat mig och oroat mig för sedan samma ögonblick du fick komma hem igen. Det var dags för dig att åka in igen. Tillbaka till ks. Tillbaka till den stela och läskiga sjukhus miljön. Tillbaka till den trånga hissen och blodfläckar på golvet. Jag var och julhandlade när dom ringde och sa att du var påväg in i en ambulans igen. Det var bara 5 dagar innan jul. Jag visste att du inte skulle komma hem igen den här gången, du hade blivigt så dålig under den här tiden. Nu kunde du nästan inte andas och många gånger fick du panik över att du inte kunde styra över varken talet eller lungorna längre. I flera månader hade den oroande kännslan i magen funnits och nu växte den bara större och större. Jag visste att det var dags att säga farväl och varjegång jag såg dig ville jag på ett diskret sätt ta  farväl utan att utala orden. Jag önskar att jag hade gjort det bättre och tydligare.. Julen kom och du låg kvar på ks. Vi alla packade in oss i bilarna tidigt på julmorgonen och begav oss ut i snöovädret för att säga hej. Jag lämnade en present. Ett foto på mig. Det känns väldigt egosentriskt och opersonligt nu i efterhand. Du grät och vi grät. Men vi skulle nu åka tillbaka genom hela stan och ut till bålstad igen där vi firade jul. Det var en tung morgon och hela kvällen fanns kännslan av saknad och jag kunde inte skaka av mig kännslan av att någonting fattades. Familjen kändes väldigt splittrad. Men det fanns ändå ett lugn inom mig. En lugnande kännsla då du faktiskt överlevde julen. Nu blickade jag frammåt och trodde att du skulle lyckas kämpa ända in i det nya året. Jag såg en liten liten seger framför mig och trodde att det här var en kamp du kunde vinna. Eller i alla fall dra ut på till det längsta någonsin. Men min fina bild splittrades den 26 december tidigt på morgonen. Klockan 4-5 någon gång vaknade jag upp av en hand på min axel och med en gång visste jag. Jag behövde inte vänta på tårarna eller orden från mamma. Jag visste att det var om dig. Jag visste att du var borta för alltid. Sen var det dags för begravning vilket är bland det jobbigaste jag någonsin gått igenom. Det är utan tvekan den dagen jag gråtit som mest. Och där känns det som jag fortfarande är. Att jag alltid rycks tillbaka till kapellet där jag stod och såg på din kista bäras ut. Jag grät så att jag skakade och kände mig obekvämt övervakad av alla de som såg mig så sårbar. Där är jag nu. Sårbar och öppen för precis alla. Så snälla snälla snälla komentera inget här om ni inte känner att ni kan komma med något som liknar något snällt. Jag önskar så förbaskat mycket att jag hade betett mig annorlunda. Att jag hade satt min egna hälsa på paus och bara fokucerat på dig. Att jag hade hälsat på dig oftare och berättat för dig hur stor inverkan du har haft på mig. Men jag hann inte. Jag visste att du skulle gå bort men ändå kändes det som att jag inte hann. Jag vågade aldrig ta steget och säga farväl och nu känner jag mig fast i en konstig tidsrymd utan att kunna gå vidare. Jag undrar om det är därför jag drömmer om dig så ofta i perioder. Jag är inne i en sådan nu. Det är obehagliga drömmar där allt jag kommer ihåg och kan sätta ord på är någon sorts varning. Jag vet inte. Det låter bara fel när man skriver eller säger det högt..

Kan inte förstå att min lilla bebis är såhär stor. Hon börjar skolan nästa år. Sinnesjukt. Hon är ju min lilla plutt. Min gosetok. Min favorit tjej. Gullegris. Jisses vad tiden går fort. Älsklingen♥

Jag tror att man behöver påminelse om att man faktiskt är värd något. Både från andra och sig själv. Lite som affirmationer. Att man faktiskt får den bekräftelsen vi alla söker. Men det viktiga är nog att man inser att man faktiskt behöver dem lika mycket från sig själv som från andra, om inte mer. Vet inte riktigt om det stämmer det man säger om att man inte kan bli älskad av någon annan fören man älskar sig själv. Men jag tror att det är lättare att inse vad kärlek betyder om man faktiskt har en respekt och kärlek till sig själv. Jag känner att jag är på banan igen, vet vad jag vill och hur jag ska nå dit. Det är så fånigt att jag så himla lätt tappar fokus så fort jag är nere. Jag bestämde mig redan i nian vad jag ville göra med mitt liv och nu känner jag precis att jag är påväg i rätt riktning igen.
♥

Bästa fotografen Elin♥ som tog en så sommrig fin bild i sommras när vi lekte med såpbubblor!
Saknar redan sommarens mysiga (galna) dagar och nätter. Heeel kasst att skolan har börjat igen! Nåväl, minnena lever kvar. Kapsyl sakerna också. Hihi och vi.

Är inte svart vita bilder lite finare? Dom blir lite.. bättre helt enkelt.
Orkar inte skriva så mycket. Är trött på livet idag. Det enda som är och har vart bra är min skinjacka. Resten skulle jag vilja säga tack och hej till. Typ. Jag skulle kunna skriva en über hatisk text om precis alla nu känner jag. Men det känns ju kanske bäst att låta bli. Nu ska jag fortsätta på min jackt efter killen i bromma som jag inte hann byta nummer med! Wish me luck!

Känns lite halv lame att skolan börjar i morgon. Samtidigt som det känns helt okej att hösten kommer och för med sig vissa rutiner känns det ju faktiskt rätt kasst. Själva grejen att åka iväg till skolan varje morgon, träffa folk som tycker samma sak om mig som jag tycker om dom. Försöka få vardagen att funka med vissa idioter omkring en. Känns ju sådär. Men hey, jag har en garanterad date med somliga underbara också varje dag. Det kanske är så man får se det. Som en bra grej och faktiskt bara plocka fram allt kul som kommer i och med skolstarten. Man kommer i alla fall en dag närmare jul, om man nu gillar jul liksom. Kul kul. För övrigt fick jag höra att jag var söt idag. Eller nej okej. "Du är inte så pjåkig du heller ;)" Fick jag som svar när jag sa att han inte var så söt trotts allt. Hahah. Okej intrent kanske, det låter nog bara konstigt om ni läser det här nu som är så taget ur ett sammanhang liksom. En bra grej med den här dagen är ju att min älskade bästaste bästis ringde mig idag. Skönt att höra hans röst och se att han faktiskt inte var arg på mig, bara en väldigt upptagen man. Nu ska jag fortsätta mitt liv som hemmafru. Det började ju med att jag var iväg och storhandlade, sen var det ju bara att fortsätta med att ta all disk som tycks dyka upp från ingenstans och nu är det mitt aldeles egna rum som ska röjas lite till. Anyway. Smell you tomorrow mina älsklingar!
♥

18 år har det tagit mig att hamna här. Men det är okej. För nu känner jag mig jävligt stark. För första gången på länge känns det som att jag faktiskt vill ta tag i mig själv. Att jag ska ta hand om mig bättre liksom. Känns som att livet är påväg åt rätt håll för en gång skull. Det viktigaste i livet är att man är nöjd med sig själv, och det är jag nu. Nöjd och lycklig. Idag ser jag klart för första gången på mycket länge. Glasklart, och nu vet jag vad jag vill ha, eller i det här fallet inte vill ha! Känns underbart att inte behöva bry mig. Lycka.
♥

Oja en kul kväll. Nu ska jag kurera mig efter en pinsamt bra kväll. Har redan tagit en promenad med Tara och pratat igenom livet (välbehövt ja). Nu ska jag bara dega, tänka och ja skämmas antar jag? Yohanna var jag jätte pinsam igår? Jag känner mig lite tveksam....

Utgång ikväll och jag känner mig rätt oövervinnerlig! Jag och sötnosarna kommer att kicka as ikväll altså! No Drama just Fun känner jag! Får se lite vart vi slutar. Lilla jag har lite små planer så vi får se om Yohanna panna och Sara klara går med på detta! Gisses hur ska denna kväll sluta altså.. ja de vet man ju aldrig!! För övrigt ska ju typ hela världen ut ikväll. Får se om jag stöter på nån av dom jag känner... Hoppas att jag inte stöter på två vissa tvättbjörnar som ska ut ikväll. Ha vänta tills jag tar och shottar lite så kommer jag knapt kunna hålla mig från att ringa dom båda två! Men men, det är en annan femma. Puss

Hahaha på tal om det här inlägget hörrni! Lovar ju att det jag gjort sen dess är verkligen att skapa fler roliga/bra/dåliga minnen av alla dumma saker jag gjort! hahah kul kul! Bästa sommaren någonsin!

Sommaren är officielt slut för min del idag. Nu har jag haft min sista fest helg och nu har jag en vecka framför mig där det blir till att plugga det sista, fixa allt inför skolstart och sen ska jag nog även vara barnvakt. Men vet ni, det är så jävla okej. För den här sommaren har vart så brutalt jävla bra att det inte riktigt finns ord för det. Jag har träffat så många fina, roliga och sjuka människor. Jag har gjort så många roliga saker. Jag har så många roliga minnen. Jag har så många nya vänner. Och den här festen i fredags är för min del ett väldigt bra avslut på sommaren, även om saker spårade lite för min del. Även om det känns lite jobbigt att tänka på hur jag betädde mig vid vissa tillfällen. Haha jag tänker faktiskt bara garva åt det hela. Jag fick mina 5 och en bonus, även om jag nu känner att jag kunde skippa vissa av dom, och byta alla dom mot en med en viss annan. Nu ska jag dega ett litet tag, innan det är dags för lite välbehövlig träning!
♥

Du är så förbaskat fin & jag kan helt enkelt inte sluta tänka på dig
Jag har verkligen haft två super duper mysiga dagar hos Zimbawe i la Haninge. Det var film marathon, pussar av småbarnen, planering av framtida händelser och som vanligt lite vanlig uppdatering. Idag var vi ute och lekte med barnen... fast jag tror att vi vuxna lekte mest. Jag tillexempel kände att jag var tvungen att kolla om jag fortfarande var kung på att hänga knäväck!


Förvånande nog var jag minst lika duktig idag som för tio år sedan! I morgon blir det till att bege sig till Papi. Ska åka tidigt på morgonen så jag kan spendera lite tid med familjen och så. Men först och främst ska jag köra på det klassiska kiosk hänget! Ja jag är rätt cool!
Måste lägga in som ett litet ps, välkomen till världen lilla Moa! Du är efterlängtad!
♥

Ja idag är jag faktiskt på topp. Rätt så himla underbart. Kan vara för att roliga vänner hör av sig och är allmät bäst. Kan vara för att det regna så underbart härligt ute. Kan helt enkelt vara för att syrran ringde och vi hade ett väldigt roligt samtal. Kan fortfarande inte sluta skratta. Nu kör jag Katy Perry - Teenage Dream på högsta volym och känner att sommaren inte är slut än! Efter fredag, som kommer bli den sista festen innan skolan börjar för min del, då kan sommaren få vara över! Men än så länge är det ju faktiskt summer time! Nu ska jag fortsätta dansa runt i huset och sjunga så högt jag kan och bara stirra på regnet! Shuppa på er!

Om dagen har vart bra eller inte kan diskuteras. Förmodligen i dagar. Men jag lutar utan vidare eftertanke åt ett nej. En dålig dag. Trots att inget har hänt för att utlösa det dåliga humöret existerar det och bara sitter på min axel. Allt känns groteskt, fult och hopplöst. Jag behöver en rejäl storm. Ett regn väder som spolar bort det fula.
Imorgon är det i alla fall en ny dag med nya möjligheter. Då hoppas vi att min bubbliga existerande personlighet har hittat hem! Men så länge får den här bilden (som vissa kallar porrig eller wannabe porrig) lämna sina spår i den här urtrista världen! Shuppa!

Känner mig sådär bubblig och mysig idag..
Jag har verkligen försökt få fram något vettigt att skriva här på bloggen i flera dagar nu. Meen näää det går inte. Kan ju i alla fall säga att jag inte ser ut som ett mähä i håret längre. Det är nu både toppat och färgat. Tummen upp på det! Nu ska jag ta en cigg, fixa det sista med presenterna till systerdotter och sen krypa ner under en mysig filt och köra på ett gilmore girls marathon!
♥

Sommaren ska ju vara överdrivet galen och rolig eller hur! Haha det är precis vad min sommar är! Tänka sig att tian blev så jävla bra! Jag kör mitt race och kör på "spela roll det är sommar". Så allt jag gör, har gjort och kommer göra stannar i sommaren! Känns BRA! Nu ska jag fortsätta göra dumma saker och få fler roliga/bra/dåliga minnen, men jag säger det igen: Det är sommar and I just don't care!

Gillar den här bilden :) känns mysig och fin. Tänker mycket på min fru faktiskt. Just för att jag har vårt armband på mig och för att jag saknar henne liksom. Evigheter sen vi sågs. Inte okej. Så Fru. Min älskade, underbara, fantastiska och sälla fru du får den här bilden. Även fast jag vet att du befinner dig i en annan värld nästan. En värld av lycka på landet med underbart folk! Men när du kommer hem kan du kolla på bilden och veta att jag fortfarande tycker att du är typ finast i världen! Puss Puss Puss Till dig Elin hjärtat!
♥